Pasta med massa fricadelli

Denna rätt är den bästa i stada och passar perfekt till en romantisk afton under stjärnorna.

Det du behöver är:

Köttfärs

Lök

Vitlök

Matlagningsgrädde

Sodavatten

Ägg

Ströbröd

Coctailtomater

Olivolja

Salt & Svartpeppar

Kalvfond

Pasta av spagettityp

Färsk oregano eller basilika

Börja med att hälla upp coctailtomaterna i en ungsfast form tillsammans med olivolja, några klyftor vitlök, salt och peppar, stoppa i ugnen som håller en temperatur på 250 grader, rosta.

Blanda ströbröd, soda, grädde, ägg, salt och peppar i en bunke och låt svälla medan du river lök och vitlök hyfsat fint. Blanda i bunken och tillsätt tillslut i kötfärsen, men inte för länge för då tenderar smeten att bli seg.

Forma ganska stora köttbullar och stek i olivolja:

Fricadelli

När tomaterna och vitlöken fått bra färg ta ut dem ur ugnen, häll över lite kalvfond och grädde för att få upp alla smaker från botten och häll sedan över i en kanna, mixa med stavmixer till en slät sås.

Häll tomatsåsen över köttbullarna i stekpannan och låt koka upp:

Fricadelli i tomatsås

Koka valfri pasta av spagettityp, jag gillar personligen denna:

Pasta

Det är helt ok att fricadellerna får vänta lite på pastan, det ger bara köttet lite extra tid att gifta sig med såsen.

Lägg upp i den djup tallrik och dekorera med oregano eller basilika:

Volia!

Och om ihåg, det går utmärkt att hångla om båda ätit vitlök!

Lammfärsbiffar, pumpa & svampragu

Lammfärsbiffar, pumpa och svampragu

När man inte äter ute eller borta så äter man hemma, eller hur? Och därför tänkte jag bjuda på ett enkelt recept på vad man kan äta en helt vanlig onsdag.

Följande ingredienser behövs (mått är något jag sällan sysslar med då jag tror på att smaka mig fram till vad som blir bra):

Lammfärs

Valfri ost (t ex camenbert, feta, mozarella, brie undvik dock skarpa mögelostar)

Mangochutney

Ägg

Ströbröd

Mjölk

Pumpa (går oftast att köpa uppskivad så att man slipper köpa hem en hel stor variant)

Gröna bönor av valfri sort

Vitlök

Blandad skogssvamp

Silverlök

Buljongtärning (kalv)

Creme fraiche

Gör såhär:

Börja med att blanda ströbröd och en skvätt mjölk så att det hinner svälla någon minut. Blanda sedan ner färsen, ägg, lite ost och några matskedar chutney, salt och peppar. Konsistensen på smeten skall vara likt köttbullsmet, dvs ganska fast. Ställ undan i kylskåp medan du förbereder grönsakerna.

Sätt ugnen på 220 grader. Skär bort skalet från pumpan och dela i kuber. Ringla lite olja på en plåt och lägg på pumpan tillsammans med bönorna och några klyftor vitlök. Rosta i ugnen i cirka 10-15 minuter.

Forma biffar av färsen och stek dem nästan färdigt. Lyft ur dem och stek skogssvampen och den finhackade silverlöken i samma panna. På så sätt får man med all god smak. När svampen och löken fårr lite färg tillsätt buljongtärningen och creme fraiche. Koka samman och på lägg tillbaka biffarna på slutet.

Lite pyssel, men grymma smaker!

Nya Bengtssons Ost i Lund

Lund har sett ett uppsving vad gäller resturnager de senaste två åren och börjar hitta tillbaka till de gamla ”Petri Pumpa”-dagarna i utbud. Senast i raden av trevlig dinering är klassiska Bengtssons Ost, som flyttat rakt över gatan och öppnat matsal innanför den långa ostdisken.

Givet är att maten cirkulerar kring ost och man har på ett mycket smart sätt byggt upp tre menyval med fyra rätter i varje för 495 kr och till vilket man kan välja en vinmeny för 295 kr (5 rätter och 5 viner visade det sig sen att bli, en rolig och positiv överraskning).

Man kan alltå välja mellan en fransk, en italiensk och en skånsk meny och vi valde att prova den franska varianten.

Inledningsvis fick vi alltså en lite aptitretare bestående av smörstekt halluomi, rökt champinjon, örter och tomatvinegrett. Vinet till detta var en Savuignon-Blanc, givetvis från Frankrike. Att smörsteka halluomin var ett genidrag då det gav osten en svag nötighet och tog bort mycket av den plastighet som annars kan uppstå vid tillagning. Även mötet mellan det jordiga vinet och den röta svampen var lysande. Syrligheten av tomatvinegretten lättade verkligen upp det hela. Kanske aningen stor portion för att vara en regelrätt amuse bouche, men inget vi klagar på då den var mycket god.

Aptitretare

Vi fotsatte med en getostcremecaramel med en krispig ötsallad och rostade pinjenötter. Till detta fotsatte vi med samma Sauvignon-Blanc. Varm getost är alltid en vinnare och lägger man till ett knäckligt täcke av råsocker som möter örternas murriga smaker och pinjenötternas parfymerade, lite oljiga arom har man plötsligt ett litet men ack så skönt fyrverkeri i munnen varje gång man tar en tugga. Åter igen möter vinet upp och börjar plötsligt smaka skogstimjan vilket för mig bara ger positiva assosiationer. Litet minus för att man nästan behövde en sked för att få upp all den goda osten, man ville ju få med allt det goda.

Getostcaramel

Nästa rätt på tur var en variation på lamm (filé och hemmagjord korv) med rostade rotsaker, en bakda potatiskompott spetsad med rocquefort och avrundad med en balsamicoreduktion. Vinet vi fick till detta var en Shyra-Grenach-blandning som bjöd på heta chillitoner utan att ta över. Köttet var syveränt. Filén var perfekt stekt och korven var himmelsk i sin kryddning. Tyvärr hade nog köttet och såsen fått vänta lite på att potatisen skulle bli klar för det var inte riktigt varmt, men smakerna vägde upp för detta. Potatisen, som var en blandad struktur mellan kompott med ost och rösti var även den himmelsk. Superb komination av skärpa och mjukhet.

Lammvariation

Dags för rätt nummer fyra och här fick vi 4xost med hallonmylta samt två viner att prova till. Ett var husets Merlot och ett var en klassisk Sautern från 2004. Vi fick alltså en rödkittost, en brie mout, en hård fårost och en grönmögelvariant. Till de två första var det röda vinet brilliant och till de två sista rävdes dessertvinets sötma. Till alla fyra var hallonmyltan superb. Alldeles lagom stora bitar dessutom.

4xost

Sist men inte minst avslutade vi med två olika glassar vid sidan av en karameliserad färskost. Till det fick vi ett något yngre Sutern med tydliga russin- och pommeranstoner. Glassarna var givetvis hemslagna och kom i en rålakrits- och en limevariant. Limeglassen och osten gifte sig utmärkt, men lakritsen stack ut lite väl skarp, men det är bara att konstatera att det tydligen är favoritsmaken 2008 bland toppkockarna. Vi det här laget var vi galet mätta och nöjda.

Dessert

Sammanfattningsvis är Nya Bengtssons Ost en fröjd för både sinne och smak även om det finns en del skrynklor som behövs finslipas på. Vår servitris gjorde sitt bästa, det var trots allt bara hennes andra kväll och problemet med att ha ytterdörren öppen ut mot Klostergatan är att det lockar in både den ena och andra pajasen som febrilt letar efter den gågne Tröstige Torsten, men bortsett från det lämnar vi butiken, nöjda och glada och kommer gärna tillbaka.

Fagans Pub

Det finns många ställen att ta en öl efter jobbet på. Massor om man ska vara riktigt ärligt. Men ställena där man kan köra AW till riktigt, riktigt sent är inte lika många. Fagans Pub är dock stället där du kan köra en riktig A(t) W = All the Way. Att man dessutom kan äta gör inte saken sämre.

Sist vi var där roade vi oss med följande mat och dryck:

Vi började med en helt lagom liten Ceasarsallad och en liten portion New Zeeland Green Mussles. Salladen uppfyllde sin funktion fullt och fast, dock var det kanske inte det mest spännande på menyn, men som sagt en helt adekvat Ceasar. Musslorna däremot var himmelska och smakade precis lika bra som dito på The Octagon i Auckland.

Vidare åts det en Monte Cristo Steak samt en Trad. Irish Stew. Steken var perfekt tillagad och med god tillbehör, men såsen kanske dominerades lite för mycket av pepparsmaken och vi hade föredragit något annat än burksvamp. Stuvningen påminde mycket om en gulash och var en alldeles lagom portion.

Avslutningsvis fick vi en chokladkaka med mintsås och en glass med maräng och nougatsås aka a Eaton Mess. Kanske inte ultraspännande, men ack så gott och en perfekt avslutning.

Jag kanske ska förklara att vi var fyra personer som åt där två av oss åt förätt och efterrätt och två av oss åt varsin huvudrätt.

Vad drack vi då?

Bass Pale Ale, Bombardier, Grolsh, Guinnes, Bailey’s och ja just det Tequila!

Hai Soppa & Sushi

Under 2000-talet har de flesta större, och en del mindre, städer sett en smärre sushiexplotion. Det går numera lika lätt att få tag på en hyfsad maki som en burgare och det är därför allt viktigare att skilja sig från mängden. Det räcker oftast inte att köra ett basutbud med lite lax, tonfisk och tigerräkor utan ska man lysa klart på den japanska himlen gäller det att krydda med oväntade kombinationer och sällsynta råvaror.

Lägger man till Malmös charmigaste personal från man Hai Soppa & Sushi på Davidhallstorg.

De har en diger, och mycket snygg, meny där det finns något för alla eftersom man utöver spännande sushi också serverar flera goda soppor och varmrätter.

Till mina personliga favoriter hör:

Nigiri lax/vitlök, sparkling tuna futomaki, flygfiskgunkan maki och senaste tillskottet Matsuri Maki, om jag inte faller till föga och tar en Chirashi Zushi.

Av det varma är Maguro Steak, Niku Yakisoba och Ramu Yaki favoriterna, men nu har jag inte hunnit smaka en hel del av de nya tillskotten än.

Så vad dricker man? Givetvis har de Ashai i flera varianter och Sake, men favorit är japansk Gin & Tonic och den går att dricka rakt igenom, till och med till cheescaken, som är en given avslutning på alla besök.

Och allt detta får man för en rimlig peng, vad mer kan man önska?

Jmf. Bongs resentioner:

1/6 2006

27/2 2004

Torekov Hotell och Spa

Halvvägs mellan Malmö och Göteborg ligger västkustpärlan Torekov och med utsikt över Hallands Väderö ligger Torekov Hotell och Spa.

I deras resturang åt vi följande avsmakningsmiddag för dryga tre veckor sedan:

Vi började med en Kalixlöjrom med sallad på grillad vit sparris samt Wästerbottentarte och ett glas ”R” de Ruinart, Champagne från Frankrike. Kombinationen av den krispiga sparrisen, den runda smaken av tarten och sältan i den perfekta romen från Norrbotten var en lysande kombination. Kul att köket vågar ta dessa klassiska smaker och ge dem nya strukturer. Avrundningen med en krispig champagne satt som en smäck.

Rätt nummer två var tomater från Bäckdalens Handelsträdgård med italiensk lufttorkad skinka samt isad gazpacho och till det Banfi, Le Rime, Pinot Grigio/Chardonnay från Italien. Åter igen är det lekten med strukturer och textur som gör denna rätten intressant. Tomaternas perfkta sötma som möter en isad smakbomb avrundad med det torra subtilt salta från skinkan. Kombinationen Pinot Grigio/Chardonnay är också lysande eftersom Pinotn tonar ner ekigheten från Chardonnayn som i sin tur lyfter smaken med en extra fräschet som passar perfekt ihop med maten.

Vidare blev vi serverade en ångad Kungsflundrafilé med sommarprimörer och havskräfta i het bouillabaissebuljong och till det drack vi Tomero, Malbec från Argentina. Fisken är perfekt ångad och mjäll i sina lameller och bouillabaissen är precis så subtil att den inte överröstar flundran. Primörerna är krispiga och havskräftan kokt exkat så att den inte blivit mjölig, vilket annars brukar vara problemet med detta skaldjur. Helhetsintrycket är att det är en mjuk rätt och det röda vinet till är av rund karaktär som plockar upp kryddorna på ett bra sätt. Ännu en klassiker med en intressant skruv. De saltbakade nypotatisarna kanske var något överflödiga men goda och nötiga.

Näst sist fick vi kökets utvalda ost, denna gång en sotad getost, bakad på en bit krispig brioche serverad med körsbärsmarmelad och rostade pecan- & macadamianötter och i glaset Radford Dale, Shiraz från Sydafrika. Gillar man getost är denna rätten en vinnare för köket har valt en kraftig sådan och bakat den precis till rätt smältpunkt. Marmeladen är himmelsk och inte alls så söt som man kan tro och nötterna ger åter igen en spännande textur. Vinet är gott, men orkar inte riktigt med alla livliga smaker och sötman och blir därför tyvärr lite platt, men inte så det stör.

Slutligen fick vi den något udda kombinationen vitchokladmousse med hallongelé samt hemslagen lakritsglass men drack ett underbart dessertvin från Verona, Italien som heter Tamellini och tyvärr endast går att köpa via specialimportören Winepartner. Moussen är lite mer lik en pannacotta och tillsammans med hallongelén är den riktigt god. Lakritsglassen är också god men helt mal placé och kombinationen är ganska galen, men så dricker man en klunk av Tamellinin och så förstår man plötsligt hur rolig denna efterrätt är.

Helhetsintrycket är givet. Vi fick alla våra favoritsmaker på nya, oväntade och roliga sätt, personalen och servicen var formidabel (bara det faktum att det fixade denna meny till oss på begärn och sedan prickade så rätt), samt umgivningen och hotellet var underbart. Alltså väl värt ett besök om man vill ha en prisväd mini-break eller bara råkar ha vägarna förbi.

Welcome to the wonderful world of food

Välkomna kära läsare!

Detta är en blogg om mat och dryck i goda vänners lag. Här kommer ni att kunna läsa diverse resturnagresentioner, lite hemlagade favoriter, recept och tips från middagsbjudningar samt en och annan matresa.

Vi rör oss främst i södra Sverige, men en och annan avstickare är högst troligt.

Enjoy!